Nu känns det som fimbulvintern har varit här länge nog. Jag längtar så enormt efter vår och sol och gräs och dofter. Tänk njutningen att kunna sitta ute på trappan med Josefina och se Vidar leka. Fatta va underbart att kunna gå omkring som man vill på tomten och inte bara längs den framskottade gången. Minnet av detta och minnet av skogspromenader, tussilago, fågelsång känns evigt fjärran som ekot av en dröm.
Men djupt där under det metertjocka snötäcket finns det gräs och bara några månader bort kommer solen och våren åter med knoppar och värme. I natt ska jag drömma om våren.
No comments:
Post a Comment