En dag när mannen satt där på jobbet och pratade tog plötsligt alla ord slut. Inte ett endaste pip lyckades han få fram till tanten som han pratade med i telefonen. Så han la på telefonen och tänkte skriva en lapp till sin chef om att han hade tappat rösten. Men han kunde inte skriva heller, alla ord var slut. Så när han pekade på halsen och skakade på huvudet för att förklara så sa chefen åt honom att åka till vårdcentralen och undersöka problemet. Doktorerna och sköterskorna på vårdcentralen visste inte vad som var fel utan bad mannen att gå hem och vila så skulle det hela nog bli bra igen. Där hemma var det tyst och lugnt och mannen gick och lade sig. Barnen och frun var lite ovana vid tystnade men nu kunde dom läsa böcker i lugn och ro. Mannen låg länge och tänkte och lyssnade på tystnaden innan han somnade.
Nästa morgon åkte mannen till jobbet igen, han kunde fortfarande inte prata så han satt bara och tittade och lyssnade på vad dom andra samtalade om. På jobbet gick han raka vägen till sin telefon, han visste inte riktigt vad han skulle göra, han kunde ju inte ringa och sälja saker utan ord. Men då såg han en hög med ord som låg nedanför stolen, där låg dom. Mannen lyfte försiktigt upp orden och vips så kunde han prata igen. Men mannen hade bestämt sig för att inte slösa på sina ord mer. Så mannen berättade för sin chef att han inte ville jobba där mer och så gick han hem och började att skriva böcker. Fantastiska böcker med viktiga ord som förändrade människors liv, väckte barns fantasi och fick vuxna att gråta tårar av både lycka och sorg. Mannen levde ett mycket tystare liv och slösade aldrig mer med sina ord, men han var lycklig alla dagar.
Den sagan berättade jag för Vidar igår kväll.
