Hm… jag ser inte så mycket av framtiden i Bonniers konceptskisser.
….jag tar mig friheten att orera lite, tacksam för feedback så kanske det blir en mer genomarbetad bloggartikel av det. ;-P Det finns någon begränsning i din kommentarsfunktion, så det får bli två inlägg av det :-)
DEL 1
Jag tror mer på strukturen med en flödande, lång, sida (se t ex http://www.smashingmagazine.com/the-death-of-the-blog-post/ med teknisk fördjupning här: http://demos.flesler.com/jquery/scrollTo/). Arvet av enskilda sidor känns som en antik modell, som inte tillför något att plocka med sig. Från produktionssidan kommer läsarna i vilket fall kräva ett nytt tänkande. Från konsumentsidan bör målet vara minsta möjliga insats. Nu har de för visso någon form av mix mellan flödande och bläddring.... mer om det senare.
Användandet av enskilda sidor är en teknisk begränsning från tryckvärlden. Ark av olika storlekar är svåra att binda och transportera. Långa ark på rulle likaså. Således utforskades inte de uppläggen mer än på R&D-nivå, och således har vi inte sett någon lösning som skulle funka för konsumenten. Tidigare.
Strukturen med enskilda ark/sidor har en väldigt bra grej inbyggt i sig - uppdelningen av innehållet i chunkbara delmängder. Genom att ta sig genom en sida har man åstadkommit någonting, vilket man omedvetet/medvetet kan koppla till en framgång, vilken i sin tur ger en liten dopaminkick, och därmed ett kemiskt sug efter att ta sig igenom en sida till. Det blir inte en enda gigantisk massa att ta sig igenom innan man får closure. Man kan dock tänka sig att paragrafen eller kapitlet kan hantera samma stimuli.
Webbens upplägg med långa flödande sidor med fasta kolumner och rutor är en teknisk begränsning från webbvärlden. HTML/CSS är kasst för organisk layout. Det webbens teknologi möjliggjort är skapandet av generella strukturer där innehåll snabbt kan pumpas ut. Inte av stor relevans för magasin.
E-läsaren skapar en ny plattform, med nya tekniska begränsningar. Mitt förslag är då snarast att se på innehållet igen, och sedan se på de olika tekniska begränsningar som dess manifestationer haft genom åren. Sedan kan man se hur innehållet kan struktureras på ett sätt som går bortom tidigare begränsningar, om detta tillför något för slutanvändaren. Det tycker jag inte att Bonniers konceptskiss gjort. Flera av exemplen de visar gör mig närmast yr, flöden går till exempel generellt på X-leden, men sedan även på Y-leden. Erfarenhet från att ha använt iPhone säger mig att det kommer leda till att man scrollar åt fel håll alldeles för ofta.
Det kommer också finnas mer än gamla magasin på plattformen. Jag tycker det är lite tröttsamt att alla konceptvideos man ser baserar sig på utformningen av stora etablerade gammelmedia-aktörer, när informationsteknologins utveckling visat bortom tvivel att kontext, författare, och innehåll blandas och remixas om vartannat, i allt större utsträckning. Värdet av en artikel kan ibland komma från dess kontextualisering, ibland från dess författare, och ibland från sitt egna innehåll. Det kommer skapas personliga magasin och ämnesmagasin som plockar innehåll från flera källor likt http://www.newscred.com. Det kommer skapas något som blir för magasin vad bloggen blev för dagstidningen. Vad kommer det vara? Redan idag har magasin omformats för webben. Varför har inte det plockats upp av konceptutvecklarna? Varför denna fascination av den oerhört gamla papperstekniken?
Webbtekniken lämpar sig dåligt för köksbordet, för att det är tråkigt att ha en dator där. Det innebär inte i sig att strukturen är fel. Det känns trångsynt och nostalgivurmande att tjata om pappersmediet i så här stor utsträckning. Kommer magasinens utgivare att fortsätta publicera artiklar ihopklumpade till nummer, och sedan vara tysta en månad därimellan? Knappast troligt. Det här kommer ersätta pappersutgåvarna, men det kommer för sjuttsingen inte för den skull bli samma *sak* som pappersutgåvorna.
En annan intressant fråga är hur magasinen ska arbeta med sin webbpublicering visavi sin e-läsarpublicering. Många magasin går på knäna. Här kommer en möjlighet att dra ner på distributionskostnad och strömlinjeforma sin organisation för digital publicering. Troligast är att det innebär att minsta gemensamma nämnare blir riktlinjen för designen (webben), och de traditionella pappers-layoutarna får kicken eller skolas om. Som med alla teknologier så kommer det också att bli massor med bråk om standarder, som till slut leder till att vi slutanvändare får någon form av kompromissad rätt kass mellannivå på allt, som nog inte ligger så långt bortom webb. Batteritid kommer dessutom bli en begränsande faktor för rendering av innehåll med hög informationsupplösning. Men tills dess kan vi och bör vi ju ha lite pipe dreams.
På en mer specifik nivå skulle jag gärna se mer intressanta användningsområden av gyrot. Artikeln visas när den hålls på höjden, och dess bilder när den hålls på bredden, t ex? Gyrot borde användas till mer än bara vrida innehållet. Visst, det var så Apple gjorde, och det är så vridbara skärmar gör det, men här finns mer intressanta sätt att använda det.
Som en avslutande liten detalj så är text-input ett klurigt problem att knäcka. Upplägget med ett stort iphone-tangentbord famlar ergonomiskt, det är väldigt krångligt att hålla den rätt stora enheten med bara en hand samtidigt som man skriver med den andra.
3 comments:
Hm… jag ser inte så mycket av framtiden i Bonniers konceptskisser.
….jag tar mig friheten att orera lite, tacksam för feedback så kanske det blir en mer genomarbetad bloggartikel av det. ;-P Det finns någon begränsning i din kommentarsfunktion, så det får bli två inlägg av det :-)
DEL 1
Jag tror mer på strukturen med en flödande, lång, sida (se t ex http://www.smashingmagazine.com/the-death-of-the-blog-post/ med teknisk fördjupning här: http://demos.flesler.com/jquery/scrollTo/). Arvet av enskilda sidor känns som en antik modell, som inte tillför något att plocka med sig. Från produktionssidan kommer läsarna i vilket fall kräva ett nytt tänkande. Från konsumentsidan bör målet vara minsta möjliga insats. Nu har de för visso någon form av mix mellan flödande och bläddring.... mer om det senare.
Användandet av enskilda sidor är en teknisk begränsning från tryckvärlden. Ark av olika storlekar är svåra att binda och transportera. Långa ark på rulle likaså. Således utforskades inte de uppläggen mer än på R&D-nivå, och således har vi inte sett någon lösning som skulle funka för konsumenten. Tidigare.
Strukturen med enskilda ark/sidor har en väldigt bra grej inbyggt i sig - uppdelningen av innehållet i chunkbara delmängder. Genom att ta sig genom en sida har man åstadkommit någonting, vilket man omedvetet/medvetet kan koppla till en framgång, vilken i sin tur ger en liten dopaminkick, och därmed ett kemiskt sug efter att ta sig igenom en sida till. Det blir inte en enda gigantisk massa att ta sig igenom innan man får closure. Man kan dock tänka sig att paragrafen eller kapitlet kan hantera samma stimuli.
Webbens upplägg med långa flödande sidor med fasta kolumner och rutor är en teknisk begränsning från webbvärlden. HTML/CSS är kasst för organisk layout. Det webbens teknologi möjliggjort är skapandet av generella strukturer där innehåll snabbt kan pumpas ut. Inte av stor relevans för magasin.
DEL 2
E-läsaren skapar en ny plattform, med nya tekniska begränsningar. Mitt förslag är då snarast att se på innehållet igen, och sedan se på de olika tekniska begränsningar som dess manifestationer haft genom åren. Sedan kan man se hur innehållet kan struktureras på ett sätt som går bortom tidigare begränsningar, om detta tillför något för slutanvändaren. Det tycker jag inte att Bonniers konceptskiss gjort. Flera av exemplen de visar gör mig närmast yr, flöden går till exempel generellt på X-leden, men sedan även på Y-leden. Erfarenhet från att ha använt iPhone säger mig att det kommer leda till att man scrollar åt fel håll alldeles för ofta.
Det kommer också finnas mer än gamla magasin på plattformen. Jag tycker det är lite tröttsamt att alla konceptvideos man ser baserar sig på utformningen av stora etablerade gammelmedia-aktörer, när informationsteknologins utveckling visat bortom tvivel att kontext, författare, och innehåll blandas och remixas om vartannat, i allt större utsträckning. Värdet av en artikel kan ibland komma från dess kontextualisering, ibland från dess författare, och ibland från sitt egna innehåll. Det kommer skapas personliga magasin och ämnesmagasin som plockar innehåll från flera källor likt http://www.newscred.com. Det kommer skapas något som blir för magasin vad bloggen blev för dagstidningen. Vad kommer det vara? Redan idag har magasin omformats för webben. Varför har inte det plockats upp av konceptutvecklarna? Varför denna fascination av den oerhört gamla papperstekniken?
Webbtekniken lämpar sig dåligt för köksbordet, för att det är tråkigt att ha en dator där. Det innebär inte i sig att strukturen är fel. Det känns trångsynt och nostalgivurmande att tjata om pappersmediet i så här stor utsträckning. Kommer magasinens utgivare att fortsätta publicera artiklar ihopklumpade till nummer, och sedan vara tysta en månad därimellan? Knappast troligt. Det här kommer ersätta pappersutgåvarna, men det kommer för sjuttsingen inte för den skull bli samma *sak* som pappersutgåvorna.
En annan intressant fråga är hur magasinen ska arbeta med sin webbpublicering visavi sin e-läsarpublicering. Många magasin går på knäna. Här kommer en möjlighet att dra ner på distributionskostnad och strömlinjeforma sin organisation för digital publicering. Troligast är att det innebär att minsta gemensamma nämnare blir riktlinjen för designen (webben), och de traditionella pappers-layoutarna får kicken eller skolas om. Som med alla teknologier så kommer det också att bli massor med bråk om standarder, som till slut leder till att vi slutanvändare får någon form av kompromissad rätt kass mellannivå på allt, som nog inte ligger så långt bortom webb. Batteritid kommer dessutom bli en begränsande faktor för rendering av innehåll med hög informationsupplösning. Men tills dess kan vi och bör vi ju ha lite pipe dreams.
På en mer specifik nivå skulle jag gärna se mer intressanta användningsområden av gyrot. Artikeln visas när den hålls på höjden, och dess bilder när den hålls på bredden, t ex? Gyrot borde användas till mer än bara vrida innehållet. Visst, det var så Apple gjorde, och det är så vridbara skärmar gör det, men här finns mer intressanta sätt att använda det.
Som en avslutande liten detalj så är text-input ett klurigt problem att knäcka. Upplägget med ett stort iphone-tangentbord famlar ergonomiskt, det är väldigt krångligt att hålla den rätt stora enheten med bara en hand samtidigt som man skriver med den andra.
Tacksam för kommentarer som sagt!
/Peter
Tablet med kamera = steg 2 för augmented reality:s intåg på konsumentmarknaden (Steg 1 var mobiltelefon med kamera).
Post a Comment