Kollade på gamla bilder på vidar och hittade den här som är nästan exakt två år gammal. Vidar hade just fyllt Ett år och vi var ute och gick i skogen. Han vägrade åka vagn, så man fick bära och släpa på honom hela tiden. Tiden går jäkligt fort men samtidigt känns det här som en evighet sedan. Jag tror jag ska ta en skogspromenad med mitt lilla knytt i eftermiddag.
1 comment:
Shit... och snart är Moltas där... Håller med dig om tiden, känns som om den går långsamt när man är iden med i perspektiv går den hur fort som helst.
Post a Comment