Man blir ju aldeles matt, jag vet inte var jag ska ta vägen när jag hör allt dumt som människor helt utan eftertanke vräker ur sig. Alla verkar prata om att det måste finnas lagliga sätt att göra musik och film tillgängliga på och prenumeration är på tapeten igen.
Mitt drömscenario ser ut såhär: Musik, film och annan information får delas fritt mellan människor utan kostnad. Detta skulle innebära dom stora jättarnas död. Skivbolagen och filmjättarna skulle tvingas tänka om, musik och film är inte primärt något som ska avnjutas på skiva eller på DVD, musik är något som bör upplevas live och film är bäst på bio. Madonna, U2 och Rolling Stones får helt surt kamma hem sina pengar på scenen. Det är nämligen inte särskilt dyrt att göra musik, det vi betalar för är skivbolagens stora långsamma kugghjul och till viss del dom stora artisternas enorma lönecheckar.
Om man tittar på vilka enorma storfilmer som fortfarande spelas in så verkar inte Hollywood lida särskilt mycket av nedladdningen. Om Svensk film blir lidande kommer inte jag att gråta många tårar, jag minns inte många filmer dom senaste åren som varit något jag velat se. Förhoppningsvis tvingas Svenska filminstitutet tänka om sina stratigier om vilka filmer som ska få pengar. Kanske går det att göra bra film om man tvingas tänka på nya sätt då budgeten stramas åt. Själv skulle jag gärna se att fler av alla de fantastiska "amatörfimerna" som görs i Sverige skulle hitta till dom stora biodukarna. Det görs nämligen väldigt mycket bra film helt utan stöd från SFI.
... men det är väl bara en dröm.
1 comment:
Så sant som det är sagt.
Från debattens insida ser jag det största problemet som varande att lobbyorganisationerna har ett så enooooormt kapital att de kan fortsätta nöta sin retorik i all oändlighet.
Vi på andra sidan drivs av patos och bara har vår allt mindre lediga tid att använda. Det fylls på för långsamt av engagerade, och jag är rädd att det börjar falla av för mycket folk.
De yngre idag ger både hopp och uppgivenhet gällande detta. De engagerar sig inte i frågan eftersom fri kultur för dem är en självklarhet - varför agitera kring det? Samma skeenden finns förstås i alla politiska rörelser - när målet är uppnått glömmer folk bort att det inte är självklart. Livsfarligt. Då börjar det krypa in igen, de lurande idiotierna. Se fackrörelsens fall. Se välfärdens utförsäljning.
Men som sagt - de inger även hopp. Hur ska en generation som ser fri kultur som något helt självklart övertygas om motsatsen? Skeptikern i mig säger att det är precis den typen av människor som är lättast att förändra - de som inte funderat igenom sin livsstil.
Men men. Än så länge har vi vind i seglen, och försöker skina så mycket ljus det bara går på idiotierna som de amerikanska bolagen försöker mata oss med. Och visa att man inte behöver lyda snällt när ett företag säger åt en att göra något. Det är OK att vara uppkäftig tillbaks.
Såg Birros serie igår, och slogs av hur viktig modsens uppkäftighet var, då. Den kan te sig fånig ur sin kontext, men hade de inte varit så förbannat starka i sin samhällsfrånvändning hade inte rocknrollen uppstått.
Våga vara uppkäftig säger jag! Stick it to the man!
/Peter
Post a Comment