Imorgon fyller Vidar en vecka gammal. Nu börjar det verkligen sjunka in att han äntligen är här och att jag är pappa, det är en underbar känsla. Allt går som smort, tja nästan allt. Enda problemet med min Vidar är att han verkar ha allt för stor lust på livet. Han har enormt bråttom hela tiden. Det märkte vi ju redan vid första ultraljudet, då var han bara ett par veckor gammal och sprattlade som en liten räka, barnmorskan tycket till och med att han sprattlade ovanligt mycket. Från det att vi kom in på förlossningen, en dag innan beräknad ankomsttid och tills han var ute var bara runt tre timmar och det är snabbt. Så vår lilla hetsporre vill göra saker snabbt och utan väntetid, det gäller mat också. Han suger lite och släpper och blir lite ledsen för att han inte fick någon mjölk, vid fösta smutten, så suger han en gång till men bara en sekund för att sedan ge upp och gallskrika för att maten vägrar komma. Han är hungrig och vill ha käk nu ju. Resultatet blir att han inte får någon mjölk från bröstet. Istället får vi mata honom med modersmjölksersättning. Josefina får istället för Vidar ha en maskin som sakta, sakta suger ur dom få dropparna mjölk som smärtar brösten.
Detta är ju rätt meckigt alltihop, men Vidar mår bra och verkar inte ogilla pulvermaten och som bonus får jag mata honom. Det är bara synd och min älskade Josefina som sitter som en mjölkko med smärtande juver kopplat till den elektriska mjölkmaskinen för några få droppar i minuten. Men det verkar som om hon står ut och Vidar ger henne alltid ett leende på läpparna. Så på det hela taget mår vi rätt bra.- Pulverpappa
No comments:
Post a Comment